Beyonces nya låt ekar i mitt huvud hela dagarna, vill att den ska finnas på spotify nuNUnuNU! Skulle ju boka biljetter till att se henne... I måndags.. Men efter en natt av hosta och slem och yrsel vaknade jag klockan 10.00 och insåg vad som hänt. Inga biljetter kvar. Och nu insåg jag att det var imorse köpenhamnsbiljetterna släpptes... glömde ju det också såklart......... Ingen queenB för mig alltså

 

Den 30 januari började jag jobba på Hemköp. Det kändes bra. Pengar kändes bra. Sedan dess har jag knegat ihop några timmar, sagt "är du medlem?" tiotusen gånger och inte kommit ihåg plu-numret på isbergs-sallad en enda gång trots att så många handlar det. I torsdags var jag med om något som kändes som en "your on candid-camera" moment då det var tre kvinnor som bråkade om ett barn som skrek och var ledsen. Det slutade med att alla kallade varandra idioter och en kvinna sa till den den andra att den kunde dra hem till sitt taco-land. Rasism, på en vanlig torsdag, på ett vanligt hemköp, från en vanlig kvinna. 

 

Iallafall, den där måndagen jag skulle boka beyonce så var jag alltså sjuk. Hosta och ont i halsen. Kunde inte jobba. Mådde piss. Låg bara i sängen. Orkade inte ens se serier. Är ju sjuk så sällan tack vare mitt härdade immunförsvar så när jag är sjuk tycker jag så jäkla synd om mig själv och MÅSTE äta glass varje dag tillexempel.  En gång under dagen var jag inne på Facebook och såg en som skrev i "frilansare inom tv"- gruppen. Just då hade jag en peak då jag mådde helt ok och skrev ett mail. Det var tur. Om jag inte varit sjuk, utan jobbat istället, hade jag inte kunnat skicka mitt mai så snabbt och det hade kanske inte blivit läst.

 

Men det blev läst och jag fick svar. På onsdagen var jag på tegeluddsvägen på intervju och på fredagen fick jag veta att jag fick jobbet. HUR LYCKLIG???? Log ett förmätet flin resten av dagen. Tappade min iphone i stengolvet så att skärmen sprack men brydde mig inte för att jag var så glad.

 

På torsdag börjar jag på fremantle media som medlem i casting-teamet. Ska vara där i tre månader. Ska få lön. Hurra! Hurra! Hurra! 

 

Om någon sagt till mig för ett år sedan - Sara, om ett år bor du i vasastan och jobbar med tv, hade jag nog fnyst och inte trott att det var möjligt. Men tydligen så hamnde jag här, på något vis. 

 

Peace out