Är på södra halvön vilken hittills trumfar nordön med höga kort. Kaiteriteri var en liten liten ort nära Abel tasman national park. Abel tasman var en holländsk man som var den första att se nya zeeland på 1600 talet. Han skickade in några killar för att kolla läget men de blev tragiskt nog dödade av maori pga dålig kommunikation. Då blev han skrajsen och åkte hem. Ändå har han fått en nationalpark uppkallad efter sig.James Cook kom några hundra år senare och blev den officiella upptäckaren av det avlånga landet. I alla fall, Jag fick åka vattentaxi till parken, vada in till en strand och sedan gå fem timmar till en annan strand där de hämtade upp mig. En mysig tur. Mysigt var det också att dricka vin med trevliga människor på stranden tills det blev så kallt att jag fick kura ihop mig i en sovsäck. Har också fått se en stackars liten pingvin i en grotta, helt ensam var den. Ville ta med den hem, lägga den tillrätta under en täcke och klappa den på huvudet tills den somnade. Men det gick ju inte. Istället plockade vi musslor som satt fast på stenarna. Kokade dem i vitt vin och vatten. Åt med makaroner och vitlöksås. Min första egen fångade måltid! Vilken jägare!!
Westport var en liten skitstad. Men vi gick på världens finaste promenad längs kusten, som avslutades med en brasa och grillade marshmallows. Hostelet var hur bra som helst, åtta bädds rum med soffa TV och både DVD och VHS spelare. Nu är jag i Franz Josef där man kan åka helikopter upp till glaciären och gå på en tre timmars tur på isen. Det skulle jasg ha gjort.men molnen är i vägen så helikoptrarna får inte starta. Typiskt. Men cest la vie, man ska inte vara butter. Jag är ju i nya Zeeland. Tycker dock synd om dem som åkt hit för att det så gärna ville göra detta och inte har tid att vänta på att vädergudarna ska bli snälla igen. Dom kan få vara buttra ett tag.
Hade en diskussion med en tjej vid pizzabuffen igår. Vi pratade om hur det är att resa själv. Det var så skönt att få mina känslor bekräftade. Att det är så kul att träffa så mycket människor men att man ibland känner sig som ensammast i världen och bara vill ha sina nära och kärs runt sig nu.för så är det. Ibland är jag on the top if the world, skrattar hur mycket som helst och tänker inte på tid och rum. Ibland känner jag att jag är i helt fel sammanhang, har ingen som förstår mig och bara önskar att någon jag känner vore här. Men the highs slår the lows, och det är bra. Hängde med ett tjej gäng som jag kände mig som en awkward turtle i men på något sätt hängde jag kvar tills jag kom på att jag inte alls var tvungen att va med dom. Då hängde jag med några andra och det blev hur bra som helst. Jag har alltid vetat att det räcker att bara vara Sara, men nu inser jag det verkligen, för det finns alltid dom som vill vad vara med Sara, och om dom inte vill det är det deras förlust. Snap snap.
Imorgon åker jag till fox, 20 min härifrån, och hälsar på Jenny som jobbar där. Det ska bli kuligt! Fungerar fortfarande inte att infoga bilder... Ska göra en hel bildserie när det fungerar.. Puss och kram!!!!
