Ångestar.

 

Inför 21.

 

När man inte längre längtar till sin födelsedag. Det känns hemskt

 

Första året av alla mina resterande år kommer kännas likadana. Vill vara tjugo förevigt. Tjugoett. Tjugotvå. Tjugotre. Tjugofyra. Hujedamej tänk när jag fyller tjugofem. Och när jag blir så gammal tänker jag läsa det här och tänka hur ung och naiv jag var. Blir sentimental i förväg. "ojoj minns när jag fyllde tjuett, då bodde jag i oslo, var arbetslös och hade lite panik för livet. Oroa dig inte hade jag sagt till lilla mig, oroa dig inte allt löser sig, chilla"

 

Igår var det hundradagars hemma i öset, det kunde jag ta del av på ansiktsboken. Nästa år kommer jag förmodligen inte veta om när hundradagars är för då är jag så gammal att jag inte känner någon som går på gymnasiet..

 

memorylanade med jullster och evvson över en kycklingsallad idag och tänkte på vår hundradagars. Det var skor, halka, eftis i ett rum med trummor och blondinbella dagen efter. Det var tider det. När man gick i gymnasiet. En sjukt romantiserad tid såhär i efterhand.

 

Och jag blir så ledsen, så glad, så tacksam, så överväldigad, så tom men samtidigt så hel när jag tänker tillbaka på vad jag gjort i mitt liv. När jag tänker på allt som ändrat mig, på allt som stärkt mig och allt som fått mig förstå. På dom människor jag fått lära känna men som jag inte längre kan vara med som förut. För vi är alla på olika ställen, på jorden och i sinnet. Ibland önskar jag att jag kan vara Sara i nian igen, vara med min bestie hela tiden, stå och sjunga inför publik, träna fem gånger i veckan och tycka att man på lördagar klockan 00.05 klarar sig bra med godis och cola. Ibland vill jag vara Sara i trean, komma hem efter skolan, göra fem-minuters-kola kolla på pistvakt eller läsa harry potter. Jag vill så gärna vara Sara 3 år som äter bullar och ser sådär lycklig ut som bara barn kan. Jag önskar att jag ännu en gång kunde få känna pirret över att gå på fest i ettan på gymnasiet och undra vad som ska hända ikväll, för vad som helst kunde ju hända. Och jag vill gå på olearys på onsdagar, åka till berlin och gå på bal!!! Vill strosa runt i waterloo i kvällsolen påväg till stamp, bli hämtad av emli och köra in till bryssel och gå på madame! Vill hämta mina barn på skolan och få kramar. Vill vara i thailand med hannsi och inte bry mig om morgondagen igen. 

 

Men jag vill framåt. Nu vill jag leva the oslo way of living, ha ett jobb att gå till och gå på justisien på helgerna. Sen vill jag upptäcka världen igen och sen ska jag p to the lugga.

 

Sen då.

 

Livet, hörreni. Det händer. Och jag saknar allt. Men jag vill inte stå still.

 

Och om två dagar är jag ett år äldre. Kanske lite klokare.

 

Och det här är inte korrekturläst utan bara blurrigt. Men så är det idag.

 

Och ps. vi måste flytta ut ur nya lägenheten för dom ska lägga nya rör. Livet.

 

Och idag var en sådan dag jag vill slänga bort och låtsas som om den aldrig funnits. Är emotionellt instabil och låter allt komma för nära. Sa upp mig efter två dagar på ett jobb jag inte ens hade fått än. Lättad. Jag  gillar att kliva upp på morgonen och ha min kväll som min bara min, äta middag, gosa och gå och lägga mig exakt innan klockan slår över till nästa dygn. Tråkigt men sant. Sådan är jag.

 

Och jag vet inte vad det är som leker med mig, vad som får mig att ifrågasätta allt. Arbetslösheten tär och är mer påfrestande än att faktiskt jobba fyrtiotimmarsveckan. Fan vad jobbigt det är att inte känna mig behövd. Men imorgon är en new day, its a new life och jag har en intervju så wish me luck!

 

Och mamma du behöver inte ringa för det är såklart inte så farligt som det låter. Vi är inflyttade i nya läggan, jag har köpt en jätteskön säng och jag har nyss fått min lilla men ack så behövda januarilön! har tänkt att leva på havregrynsgröt, knäckemackor och tonfisk. 4ever. Peace

 

 

 

 

 

 

 

Mitt senaste inlägg skapade en del oro. Dont worry. Dramaqueen. Så blir det när inget händer på dagarna. Men det luktar vår i luften. Och havregrynsgröt ibland. 

 

 

Söka jobb är förjävligt.................  im pouring my heart out and theyre stepping on it.. time after time. Förstår dom inte vilken fantastisk person jag är?? Har säkert sökt över femtio jobb på finn och inte ett endaste napp därifrån BläääÄ!!! Och nu väntar jag på ett utdrag från polisen som gör att jag kan få vikka i barnehage. Inringningsvikarie, det är ju inte ens ett jobb. Tur att man är VIP och har kontakter som gör att man kan fixa seriösa intervjuer. Bästa som hänt den här veckan. I och för sig har det inte ens gått två dagar in i denna vecka (8?) men ändå. Börjar få panik över depositioner, hyror och mat. Välkommen in i vuxenlivet Sara

 

Vi ska flytta på lördag. Det ska bli spännande. Men jag gillar där jag bor nu också. Det är högt i tak och vitt trä. Dock ska det bli skönt att slippa klättra upp för en stege som inte ens är en stege utan mer en klätteravsats som ser ut att vara för katter eller annat djur varenda gång jag ska till min säng.

 

Idag är det blå himmel och stadspulsen lockar utanför dörren (lantisen tycker det är ascoolt att man kan kliva ut rakt in i staden?? Behöver inte åka bil?? Pang bom du är ba där) så blir nog utflykt till några bemanningar osv för att visa att tjah här e jaaah har ni nåt jobb nehe men här är jag see ya later. Är faktiskt mer professionell än så i utförandet men önskar ibland att jag inte var. roligare liv då. Ne men livet är rätt roligt för mig som jag är. Klarar att hitta till adresser som jag letat upp på googlemaps, guldstjärnor till mig. 

 

enough now 

 

live pic from tha livingroom. ser trött och svår ut. Är det också.

 

 

 

 

 

Ja fem hela dagar har gått sen jag och evve stånkandes och stönades klarade av att bära upp hennes säng i tre branta spiraltrappor. Fem dagar av många dagar boende i ett kollektiv. Det går bättre än förväntat. Men så har det ju bara gått fem dagar.

 

Dock har det varit innehållsrika dagar. Lördag var någon timmas installering och sedan hej hej sara heter jag vad heter du och lite vin på det. Söndag blev innebandymatch samt evves belåtna introducering till vår nya favoritserie suits. Måndag blev första sightseeingen i Oslo för min del och ett onödigt besök på skattetaaten. Lunchade dock en god macka och besökte några bemanningsbyråer, och hade ju evvo som guide så whats not to like liksom. Whats not to like, så känner jag om Oslo också. I tisdags hade jag två intervjuer som gick bra. Tror jag. Haft tacomiddag x2 och idag alla hjärtans dag pizza i kollektivet. Imorgon är det helg igen och jag lägger allvaret med att hitta inkomstkällan på hyllan och ersätter med att låtsas att jag jobbat hela veckan och är värd varenda minut av roligheter jag kan få.

 

Sammanfattning: livet känns bra även om jag inte har koll på allt.

 

Peace

 

 

 

 

hejhejhejhej

 

idag har jag försökt att styra upp livet lite genom att börja packa. Börja packa till ett liv jag inte vet hur det kommer se ut. Jag vet inte vad jag ska jobba med. Jag vet inte hur jag ska bo. Men jag vet att jag ska bo med evve, i en fyrarums och vi blir sammanlagt åtta(???) personer. Inget konstigt med det. Kanske lite konstigt. Vi får se, kommer att uppdatera.

 

Men ja, detta är förändringens vecka. Lilsiz åker till Afrika (!!!) på fredag. Att den lilla sparven ska ut och flyga känns lite konstigt. Fast hon är gammal. Jag är gammal. Typ imorgon eller övermorgon kommer evve hem från thailand och efter att hon packat upp och packat ner och kanske gått på krogen någon gång så åker vi. Och jag kan börja leva ett liv igen, dvs tjäna pengar och spendera pengar.

 

I helgen var jag på mysis hos isso, hejdåmiddag hos farmor och gick på tur och kollade in vår kanske-ska-köpa-stuga som blev det-är-ingen-sol-på-balkongen-ska-inte-köpa-stuga-i-Ottsjö.

 

Idag blir det ännu en hejdåmiddag, denna gång i odenzalaaa!