Det är nu i juni man fattar att det är nu, NU som det är sommar! Jag går barbent, sitter på uteserveringar, slår mig ned i parker, badar och försöker få ut det mesta av solljuset varje dag. Just den sista punkten kan bli lite tröttsam ibland. Ångesten över att bli brun, eller dvs inte bli brun. Mitt eget ansvar, ångesten över att det var mitt eget fel att jag inte la mig i på en filt i parken dom där timmarna utan hellre stannade inne för att det helt enkelt var FÖR varmt där ute. Men jag har lyssnat på rösten i huvud en aninng för jag har fått en vit hud-bikini. *SCORE*

 

Hur som, det är sommar och jag är glad 

 

Familjen minus storasyster var här förra helgen och det var underbart med restaurangbesök varje kväll och hotellfrukost varje morgon. Sällskapet var ju underbart det också. En mini-semester kändes det som. 4 dagar ledigt, en evighet. Nästa semester är om endast 2,5 vecka och efetr det jobbar jag bara 3 veckor tills det är dags för semesternas semester denna sommar, min ungdomsdröm: Tågluffen!!

 

Annars så ska jag försöka njuta av Olso så mycket det går den tiden jag är här. Njuta av fem-minuters båten ut till hovedöya, bubbel i finaste glasen jag vet på dattera, balkongen här på borggata (sittin in it) , min morgonpromenad som börjar med hundrafem trappsteg uppför, att allt känns på låtsas då alla runt om pratar norska och alla fina vänner jag har runt om mig här. För snart ska vi göra slut, oslo och jag.

 

Och nu, när jag skrev det sådär, känns det för första gången sen jag tog beslutet, lite sorgligt