augustiregn
För snart en vecka sedan satt jag på ett tåg med för många tankar som nästan gjorde ont att bara ha kvar i huvudet. Utan teckning på mobilen för att kunna spotta ut det jag hade att säga till någon annan och utan medel att sätta känslorna på pränt sprätte det ännu mer i fingrarna. När varken konduktören, han som jobbade i bistron eller hela kupén inte hade någon penna att låna ut till en stackars tjej med en tiotimmars-resa kvar bubblade frustrationen upp. Men, jag är ju från norrland, så jag satte mig lugnt ner igen, slog på the tallest man on earth och somnade.
Jag hälsade på i Göteborg med omnejd förra veckan. Kramade många jag inte sett på länge och några som jag aldrig sett någonsin. Jag fick se en del av Sverige jag inte har sett förut och jag gillade det. Det förunderliga att det blir så naturligt när vi ses och känns som vanligt till att vi plötsligt inte har en blekaste aning om när nästa gång blir. Sista kvällen, på verandan utanför det gula huset bland äppelträden fick vi höra en röst vi inte hört på två månader. Att livet där borta fortfarande pågår är lätt att glömma bort. Lätt att vilja glömma bort. Jag är väl inte världsbäst på att säga vad jag tycker tänker och känner, oftast rätt medvetet. Men även jag måste säga att det känns väldigt mycket att sakna något.
Men för att påminna mig själv. Just nu gör jag det jag brukade sakna. Äter middag med familjen, ibland blir det fem minuters middag där ingen pratar med någon om nåt och ibland fyrtiominuters middagar (ja det är lång tid för oss) där allt mellan himmel och jord diskuteras. Klappar på min katt medan jag ligger i soffan och kollar på made, jersey shore, the hills eller nåt annat skräp som råkar vara på tvn just när jag är på tvhumör. Träffar mina kompisar, går lilla eller stora rundan, äter god kebbab på kebbabaren 02.33 en lördag, kör the white cool volvo, busar med majso, tjänar "riktiga" pengar och ligger instängd på mitt rum och googlar hur länge jag vill och är bekväm med det. Thats life.
Livet ja. Herregud vad livet bara händer. Om elva dagar var det till exempel två år sedan jag tog körkort. 2 år!!!!!! Kommer ihåg den dagen som om jag hade en filmkamera på mig och kan kolla på det om och om igen. Jag kunde inte sluta skratta högt för mig själv hemma i lägenheten. Och nu är det 1 år sedan exakt på datumet jag besökte bryssel för första gången. Ja mina vänner, livet, det bara händer.
