Det är fredag den 22a april 2016. Kan fortfarande inte ta in att 2016 är nu. Barn födda 99 är för fasen 17. Inga barn. Av alla talanger jag samlar in på jobbet är ju många födda i dom svängarna, därav reflektionen. Jag är ju 24. Jag är ingen tonåring. Jag kan inte skylla något på min ungdom längre. Den insikten gör mig vimmelkantig. Var smartare och hade mer koll på allt när jag var 17. Who knows, om sju år till kanske jag säger exakt samma sak "jag var smartare och hade mer koll på allt när jag var 24". 

 

Allt bara händer samtidigt som det känns som att inget händer. Världen händer, allt dumt och jobbigt och eländigt och allt fantastisk och härligt och underbart händer. Överallt. Jag har kul ibland, jag har tråkigt ibland, allt känns fel ibland och allt känns rätt ibland. Så rastlöst stressad över ingenting, vad är det för känsla? 

 

Behöver landa mjukt i mycket att göra, mycket att se och mycket att försöka uppnå. Både proffesionellt och personligt. Är aningens tomt just nu. Tomt i kalendern och tomt i huvudet. Mellan projekt om en månad men tillåter mig inte att ha råd att vara ledig. 

 

För att inte bli för mellow, jag ska fira valborg i uppsala nästa helg!! Och fixa håret på tisdag!! Och jag ska på wow i augusti! Och jag har fått ett nytt projekt att jobba med i en vecka! 

 

Men. Jag BEHÖVER mer. 

 

För att råda bot på detta ska jag nog bli student i höst. Skulle vilja få the-whole-student-experience-kaboom men i dom två städer jag fördomsfullt tror är dom enda två städer som erbjuder detta finns inte något kul att plugga. Så jag ger Stockholm en till chans, hen får minst ett halvår till av mig. 

 

Nästa val (vrider och vänder på mig i vånda då jag hatar att välja för tänk om jag väljer fel) är om jag ska bli traditionell universitetsjournalist eller rebbelisk folkhöhgskolejournalist som bor i en stuga på en ö i två år? 

Tips och teorier på vad som kan påverka mig på bästa vis mottages tacksamt. 

 

Och nu när jag låtit den text vara terapi till mig själv så andas jag ut och tänker att jisses, jag kan ju vara ganska mycket ledig i sommar utan dåligt samvete om det blir så - vad spelar det för roll om hundra år lalala.