Livet som mediemogul
Hej alla fans!
Nu har jag bott i Stockholm i sex dagar. Jag bor på en mysig vindsvåning i ett radhus som har en fin liten uteplats med lummiga träd som skyddar från känslan att det faktiskt bor folk åt alla håll och kanter. Dock har jag rullgardinen nerdragen för mitt ena fönster då jag ser rakt in i huset bredvids tvsoffa. Känns som om det är en etikett-regel att ha den nere, radhus-ettikett.
I helgen hade jag Lina med mig upp och förmånligt nog finns det ju två (varför vet ej) sängar på min våning så det är gott om plats (kom och hälsa på). Vi solade, gick på festival, åt pizza, gick på rave, gick på bio och hade det allmänt *myz*. Det var skönt att inviga min stockholms-vistelse med en vän, det förhindrade jobbiga nervösa känslor för den stundade måndagen och jag kunde för det mesta slappna av och leva i nuet. Bästa "nuet-känslan" var när seinabo sey sjöng början på oskar linnros "från och med du" på popaganda. Älskar mäktiga röster, älskar låtar på svenska.
Men så blev det måndag. Buss till frihamnen och upp i hissen på magasin 5. Djupt andetag. Anmälde mig i receptionen och blev visad till min redaktion. Fick ett varmt välkomnande med namnskylt i papper vikt sådär som namnskyltarna i lågstadiet med massa blommor som projektledaren själv målat. Sen fick jag och de andra nya produktions assistenterna varsin plats, bärbar dator och jobb-mail, kändes faktiskt väldigt flashigt! (Inte ironisk) Första dagen fick vi lite uppgifter att lösa tillsammans och trots att det var första gången vi sågs så kändes mina medarbetare väldigt snälla och lätta att ha att göra med. Jag trodde att de också var praktikanter men efter ett tag framkom det att de ÄR produktions assistenter, dvs vi gör samma sak men de får betalt.. Dock är ju det till fördel för mig att om jag gör fel så är det ju för att jag är "praktikant". Alltid något! Min roll är en aning flummig men har förstått att jag ska vara något av en "fixare". Hjälpa till där det behövs, hämta det som behövs osv. Har tex storhandlat tre gånger på två dagar.
Idag jobbade vi mer i våra team om två och två och jag och min team-mate känns som ett väldigt bra team. Dock kan en känsla av hierarki visas av andra, något som jag tycker är fullständigt onödigt men kanske nödvändigt för sådana som vill klättra. I dont know. (Ogillar killar som tycker det är självklart att de ska ta mest plats och är bäst) Jag ska chilla på det ett tag. Jobbet är kul! Och om det inte var så att jag visste att jag skulle behöva köra bil i de centrala delarna av staden i övermorgon skulle jag vara lycklig. Sa jag att jag ska göra det under tidspress också? Andas. Andas. Uttryckte mina känslor om att det faktiskt kan gå åt pipsvängen men fick ett "nej det är lugnt" tillbaka. De har då sannerligen aldrig sett en stressad sara köra bil.
Summering: Allt känns bra. Alla som sitter i samma hus som mig är för det mesta under 30 och ser coola ut, "det är för att ingen över trettio vill frilansa så de jobbar på svt istället". Fortfarande oklart över vem jag skulle vilja vara av dom. To be continued.
Nu har jag bott i Stockholm i sex dagar. Jag bor på en mysig vindsvåning i ett radhus som har en fin liten uteplats med lummiga träd som skyddar från känslan att det faktiskt bor folk åt alla håll och kanter. Dock har jag rullgardinen nerdragen för mitt ena fönster då jag ser rakt in i huset bredvids tvsoffa. Känns som om det är en etikett-regel att ha den nere, radhus-ettikett.
I helgen hade jag Lina med mig upp och förmånligt nog finns det ju två (varför vet ej) sängar på min våning så det är gott om plats (kom och hälsa på). Vi solade, gick på festival, åt pizza, gick på rave, gick på bio och hade det allmänt *myz*. Det var skönt att inviga min stockholms-vistelse med en vän, det förhindrade jobbiga nervösa känslor för den stundade måndagen och jag kunde för det mesta slappna av och leva i nuet. Bästa "nuet-känslan" var när seinabo sey sjöng början på oskar linnros "från och med du" på popaganda. Älskar mäktiga röster, älskar låtar på svenska.
Men så blev det måndag. Buss till frihamnen och upp i hissen på magasin 5. Djupt andetag. Anmälde mig i receptionen och blev visad till min redaktion. Fick ett varmt välkomnande med namnskylt i papper vikt sådär som namnskyltarna i lågstadiet med massa blommor som projektledaren själv målat. Sen fick jag och de andra nya produktions assistenterna varsin plats, bärbar dator och jobb-mail, kändes faktiskt väldigt flashigt! (Inte ironisk) Första dagen fick vi lite uppgifter att lösa tillsammans och trots att det var första gången vi sågs så kändes mina medarbetare väldigt snälla och lätta att ha att göra med. Jag trodde att de också var praktikanter men efter ett tag framkom det att de ÄR produktions assistenter, dvs vi gör samma sak men de får betalt.. Dock är ju det till fördel för mig att om jag gör fel så är det ju för att jag är "praktikant". Alltid något! Min roll är en aning flummig men har förstått att jag ska vara något av en "fixare". Hjälpa till där det behövs, hämta det som behövs osv. Har tex storhandlat tre gånger på två dagar.
Idag jobbade vi mer i våra team om två och två och jag och min team-mate känns som ett väldigt bra team. Dock kan en känsla av hierarki visas av andra, något som jag tycker är fullständigt onödigt men kanske nödvändigt för sådana som vill klättra. I dont know. (Ogillar killar som tycker det är självklart att de ska ta mest plats och är bäst) Jag ska chilla på det ett tag. Jobbet är kul! Och om det inte var så att jag visste att jag skulle behöva köra bil i de centrala delarna av staden i övermorgon skulle jag vara lycklig. Sa jag att jag ska göra det under tidspress också? Andas. Andas. Uttryckte mina känslor om att det faktiskt kan gå åt pipsvängen men fick ett "nej det är lugnt" tillbaka. De har då sannerligen aldrig sett en stressad sara köra bil.
Summering: Allt känns bra. Alla som sitter i samma hus som mig är för det mesta under 30 och ser coola ut, "det är för att ingen över trettio vill frilansa så de jobbar på svt istället". Fortfarande oklart över vem jag skulle vilja vara av dom. To be continued.
