Ångestar.

 

Inför 21.

 

När man inte längre längtar till sin födelsedag. Det känns hemskt

 

Första året av alla mina resterande år kommer kännas likadana. Vill vara tjugo förevigt. Tjugoett. Tjugotvå. Tjugotre. Tjugofyra. Hujedamej tänk när jag fyller tjugofem. Och när jag blir så gammal tänker jag läsa det här och tänka hur ung och naiv jag var. Blir sentimental i förväg. "ojoj minns när jag fyllde tjuett, då bodde jag i oslo, var arbetslös och hade lite panik för livet. Oroa dig inte hade jag sagt till lilla mig, oroa dig inte allt löser sig, chilla"

 

Igår var det hundradagars hemma i öset, det kunde jag ta del av på ansiktsboken. Nästa år kommer jag förmodligen inte veta om när hundradagars är för då är jag så gammal att jag inte känner någon som går på gymnasiet..

 

memorylanade med jullster och evvson över en kycklingsallad idag och tänkte på vår hundradagars. Det var skor, halka, eftis i ett rum med trummor och blondinbella dagen efter. Det var tider det. När man gick i gymnasiet. En sjukt romantiserad tid såhär i efterhand.

 

Och jag blir så ledsen, så glad, så tacksam, så överväldigad, så tom men samtidigt så hel när jag tänker tillbaka på vad jag gjort i mitt liv. När jag tänker på allt som ändrat mig, på allt som stärkt mig och allt som fått mig förstå. På dom människor jag fått lära känna men som jag inte längre kan vara med som förut. För vi är alla på olika ställen, på jorden och i sinnet. Ibland önskar jag att jag kan vara Sara i nian igen, vara med min bestie hela tiden, stå och sjunga inför publik, träna fem gånger i veckan och tycka att man på lördagar klockan 00.05 klarar sig bra med godis och cola. Ibland vill jag vara Sara i trean, komma hem efter skolan, göra fem-minuters-kola kolla på pistvakt eller läsa harry potter. Jag vill så gärna vara Sara 3 år som äter bullar och ser sådär lycklig ut som bara barn kan. Jag önskar att jag ännu en gång kunde få känna pirret över att gå på fest i ettan på gymnasiet och undra vad som ska hända ikväll, för vad som helst kunde ju hända. Och jag vill gå på olearys på onsdagar, åka till berlin och gå på bal!!! Vill strosa runt i waterloo i kvällsolen påväg till stamp, bli hämtad av emli och köra in till bryssel och gå på madame! Vill hämta mina barn på skolan och få kramar. Vill vara i thailand med hannsi och inte bry mig om morgondagen igen. 

 

Men jag vill framåt. Nu vill jag leva the oslo way of living, ha ett jobb att gå till och gå på justisien på helgerna. Sen vill jag upptäcka världen igen och sen ska jag p to the lugga.

 

Sen då.

 

Livet, hörreni. Det händer. Och jag saknar allt. Men jag vill inte stå still.

 

Och om två dagar är jag ett år äldre. Kanske lite klokare.

 

Och det här är inte korrekturläst utan bara blurrigt. Men så är det idag.

 

Och ps. vi måste flytta ut ur nya lägenheten för dom ska lägga nya rör. Livet.