Jag tänker för mycket, men ändå för lite.
Timmarna blir till dagar och tillslut blir igår till för tre år sedan.
Det är kvällar som denna då jag inser att jag inte hänger med.

Egentligen borde jag stänga in mig på mitt rum hela lovet och bara fundera.
Fast på vad vet jag inte, känns bara som om det skulle behövas.
Samtidigt vill jag inte tänka, bara rusa framåt och se var jag hamnar.
Blunda i ett gapskratt och hoppas på det bästa

OKEJ nu ska jag sluta

Det är påsk och jag har haft en skön hemmakväll
På lördag/söndag ska jag ha kvalitetstid med släkten i stugan,
förhoppningsvis leka i snön och äta godis