Igår fick jag en guldskimmrande dagbok att byta ut mot mitt gamla kollegeblock.
Dock hade den inte heller något lås vilket var jäkligt synd eftersom jag har stora misstankar om att NÅGON läser den. (känn dig träffad) Dumt av mig kanske, som låter den ligga brevid sängen som vilken bok som helst.

Att skriva dagbok är något jag gör för att jag tror att jag kommer upskatta det när jag blir äldre.
Precis som syftet med den här bloggen.
Fast jag gillar inte när folk använder sin blogg som dagbok.
Att vräka ut sina känslor för allmänheten är  något man bara inte gör enligt mig.
Då är det bättre att skriva till sig själv om man vill ha något sorts utlopp.

Min nya dagbok är nu full med fina ord (och målningar) från vänner och en massa löften om en bättre tillvaro.
Det kändes bra för stunden, mindre bra nu när jag ska försöka genomföra dem. 
Don't worry. Mission will be completed, but maybe tomorrow.