Blame it on me
Nu är det slut på tekakor med Ica-korv och brämhults juice till frukost. Det är slut på att gå runt i smutsiga kläder och strunta i att tvätta håret. Det är slut på att ligga i soffan, klappa lakrits på magen och kolla på tv varje kväll. Det är slut på känslan av att inte vilja något.
Imorgon 09.45 går flyget till Arlanda. 15.00 går flyget till London. 20 någonting går flyget till Hong Kong. 16 något går flyget till Auckland. 09 är jag framme. Förbaskat lång tid tänker ni, ta med skiftet av tidszoner i beräkning, ändå förbaskat lång tid!
Det ska bli kul. Det ska ju det. Jag har ingen aning vad som väntar! Vilket är halva nöjet, att veta att vad som helst kan hända. Samtidigt betsår ju den andra halvan av nöjet att längta till det man ska göra. Och det vet jag ju inte riktigt. Så kanske är det därför jag inte har varit nervös än, därför jag har sovit gott dom senaste nätterna och därför har jag inte fattat vad jag gett mig in på.
När vi hörs nästa gång är jag elva timmar före er i tiden.
DAGENS BILD:

Har haft det mysigt med mina skapare dessa dagar ändå, här är vi i fjällen